I förmiddags rinde de från dagis och berättade att Ida ramlat i "dockis" och fått ett djupt hack i pannan som måste sys. Snabbt telefonsamtal till morfar som kom och hämtade mig på jobbet och körde mig till dagis (maken satt ute hos kund på längre avstånd). Väl på dagis kunde även jag konstatera att det ca tre cm långa jacket längs nästan hela ögonbrynet definitivt behövde sys, det glipade nästan fem mm. Morfar skjutsade upp oss till akuten där mormor anslöt i barnväntrummet. Tack och lov behövde vi inte vänta alltför länge på att få komma in. Efter en halvtimme med lokalbedövande kompress samlades sammanlagt sju personer kring Ida när stygnen skulle läggas. Snälla sköterskan Lottie som tog emot oss och satte första kompressen, fantastiska anestesisköterskan Karin som gav Ida lustgas under tiden som doktor Li sydde, en läkarstudent, en tjej som läste saga för Ida, och så jag och mormor. Personalen gjorde ett toppenjobb och Ida blev sydd, tejpad och omplåstrad utan en tår. Saft, glass och småfigurer bjöds efteråt för att hon varit så duktig. På väg hem köpte vi Nuggets på hamburgerrestaurangen och hade picknick i vardagsrummet, Ida och jag. 

Allt blev bra till slut och även Moa mår bra nu, men det är helt klart inte vår vecka.